Schizofreni

Var med och coachade fram vårt B-lag till en 6-2 seger mot en av ärkerivalerna. Även om det bara var B-laget är det alltid roligt att klippa till dom j*vlarna...

När man står så här bredvid så får man ett helt annat perspektiv på det än när man är mitt inne i smeten.

Supertrevliga människor, utanför planen, förvandlas till puckon, idioter, kötthuvuden, dumjävlar, you name it, när matchen går igång. Det är faktiskt en häpnadsväckande förvandling som helt normala människor går igenom så fort domaren sätter pipan till munnen.

Visst, jag är FULLSTÄNDIGT medveten om att jag definitivt inte är speciell sympatisk på plan. Men jag vill ändå tro att jag har gränser, att jag någonstans långt in i hjärnan har vett nog att inte bete mig som en fyraåring. Åldern spelar väl in något kan jag tro, har nog lugnat mig lite med åren.

Men det jag såg idag var fan rena löjan, 35-åriga killar som beter sig om 13-åringar och nästan börjar gråta när domaren tar ett, enligt spelaren, felaktigt beslut eller när motståndaren munhuggs lite.

Säg att jag ALDRIG har varit sååå jävla.....pinsam...